är så fuckigt jävla less på allt.. var jävligt nära på att stanna hemma idag men jag kom på att jag inte kan stanna hemma, missar så mkt då.. vill helst bara ligga hemma i sängen och gömma mig från världen.. jag lider hela tiden när jag är i skolan, varje gång jag möter någon i korridoren, varje gång nån tittar på mig, varje gång någon viskar nåt till nån annan, varje gång jag sitter i klassrummet, varje gång det är lunch, varje gång det är rast.. som ni kanske förstår så lider jag varje sekund av skolgången och jag vet inte hur jag ska klara av 6 1/2 veckor till.. då är det iaf lov i en vecka.. men 6.5 veckor, hur i helvete tror dom att någon ska orkar detta?? hur tror dom att jag ska klara av detta?? hur tror jag att jag ska klara av detta??

nu är klockan typ 21.20 och det känns som att det är dags för sängdags.. ingen har skrivit till mig på msn eller sms på hela dagen så det är lika bra att gå och sova..

bussen går om en halvtimme och här sitter jag.. fan, jag måste göra mig klar men varje gång jag ser mig själv i spegeln så känns det som jag vill dö, jag är så jävla ful och äcklig..

jag pratade lite med B igår, det verkar som att allting är tbx som det var innan, kanske inte precis men det är nära, och det känns bra på något sätt, jag vill inte förlora han som vän... men om ett tag om allt går bra så ska jag fråga honom vad som är fel på mig, jag vet att jag kommer få svaret "nej det är inge fel på dig, du är jättesnäll och jättetrevlig, jag vill bara inte ha någon tjej" något less jag är på att höra det, jag vill bara att någon ska säga sanningen, säg att det är något fel på mig, jag är långt ifrån perfekt, det finns fel på alla, inklusive mig, så varför kan ingen peka ut dom så jag kan ändra på mig..